Jag lider inte vanligtvis av måndagsångest på söndagarna eftersom jag tycker mitt jobb är rätt så bra, men ikväll tar det emot. Jag har så mycket jag vill göra och läsa här hemma!

Jag är så sugen på att ta ut en veckas ledighet. Bara för att få toffla runt för mig själv i några dagar. Chefen reser ändå bort snart och det blir rätt lungt på kontoret. Tänk om jag skulle ändå…

Det ser ut att bli en blöt helg. Regnigt och ruggigt. Växterna trivs ju förstås, och vi behöver allt regn vi kan få här, men tyvärr hamnar det mesta längs kusten och inte i inlandet där bondgårdarna och sädesfälten ligger. Det går en bergsremsa runt Sydney, som är en ganska klar avgränsning klimatmässigt. Man kunde ju önska att de regnmoln som släpper vatten efter att ha passerat ovan bergsområdet skulle färdas åt andra hållet istället.

På tal om vindar och oväder, mina tankar går idag till alla som befinner sig i de stormdrabbade områdena i världen. Det känns väldigt lyxigt att få sitta och mysa med en bok och njuta av drippdroppandet utan att behöva vara rädd.

Det blir nog ingen lunchpromenad idag. Det regnar. Ute. Varför säger man att det regnar “ute”? Är inte det överflödig information? Det regnar ju inte precis ofta inne. I engelskan säger man ju bara it’s raining. Jag lägger mer och mer märke till hur övertydlig svenskan kan vara. Äter man, så äter man inte bara mat, det är GOD mat och regnar det, så regnar det UTE, o.s.v.

Det tar dryga timmen att resa till jobbet med buss. Eftersom jag kliver på i början på rutten får jag alltid sittplats. Det är ju bra, men oj vad stelt och jobbigt det blir innan jag kommer fram, särskilt om det är många passagerare så jag inte får en hel dubbelplats för mig själv.

Att sitta inknökad mellan människa och bussvägg så länge får mina höfter att värka så in i Norden. Jag måste liksom värma upp och sträcka på mig ordentligt innan det är dags att kliva av bussen, annars går jag halvihopvikt mot utgången och nästan brakar i backen av stelhet. Allt liksom låser sig. Då känner jag mig som hundra år. Minst.

Varför blir man så sur och tvär när man är trött? Precis som små barn vill man gnälla och kasta sig på golvet och skrika. Nä, kanske inte riktigt så överdrivet, men sömnen påverkar verkligen humöret.

Dagens ros vill jag alltså ge till alla småbarnsföräldrar, både till dem jag känner och till dem jag inte känner, för att de eller ni över huvud taget orkar fungera. Och även till alla som har sömnsvårigheter och ändå kämpar på. Att jag själv inte kommer i säng i tid på kvällarna är helt mitt eget fel. Men nu, NU ska jag törna in. Hoppa till kojs. Knyta mig.

God natt!

Nu blir jag så där irriterad igen på bloggare som inte svarar på ens kommentarer.

Jag förstår att det kanske inte finns så mycket att svara ibland, men en nick skulle räcka. Just för att jag går in och kollar en hel massa gånger om jag fått svar och kanske en fråga eller något, så det blir bara slöseri med tid! Jag ser på kommentarer som en sorts dialog, nämligen, och tycker bloggandet tappar sin tjusning utan myllret av kommentarer.

Efter ett tag ger jag upp och slutar besöka svarslatmaskarna.

P.S. Sa jag att jag är vråltrött? Ja, jag blir en grinig typ när jag inte sovit ordentligt.

Nästa vecka är det dags för Swedish Film Festival att komma till Sydney på sin Australienrunda.

Jag har skickat länken till tjejerna på jobbet som blev störtförälskade i Micke Nyqvist efter att ha sett Så som i Himmelen. Den går fortfarande, förresten! De har tjatat och tjatat om att jag MÅSTE tala om ifall det kommer fler filmer med honom. Och nu gör det ju det.

Jag ska försöka komma iväg på åtminstone en av filmerna. Helst flera! Vi får se.

Plötsligt är värmen här. Varje år blir det nästan sommarvarmt en vecka eller två i september. Blommor och träd börjar slå ut och folk går omkring i t-shirt. Som tur är så återgår det till svalare väder ett tag till innan sommaren vanligtvis börjar på allvar i mitten på december.

Jag gick över bron idag på lunchen. Och blev svettig. 20 grader.

LindaLotta undrade hur det låter vid övergångställen i Australien.

Så här! Man kan ju undra vad det där djungelljudet precis innan det blir grönt är bra för…

Jädrar. Nu ska jag laga mat för en gångs skull och så har margarinet tagit slut! Hur kunde detta ske. Det går inte att laga mat utan Flora.

Guben har bilen och jag orkar inte gå ända till affären. Det får bli en snabbsväng till bensinmacken hundra meter bort.