Nu kanske titeln på det här inlägget får er att tro att jag tänker på mig som utlänning i Australien. Men nej, jag känner mig inte ett dugg som utlänning här längre, det är istället mitt nästa Sverigebesök jag sitter och gruvar mig inför. Och jodå, det S.K.A. bli av till slut, även om jag är sen i starten.
Jag funderar på hur det kommer att gå med alla detaljer. Sånt som man måste veta för att inte verka dum i huvudet. Tänk om jag glömmer att vända varorna med koden mot kassörskan? Och vilken tur förresten att jag läser bloggar, för innan jag lämnade Sverige fanns inte det systemet. Jo, koderna hade införts, så de fanns på alla varor, men kassorna hade inga avläsare ännu. Vad jag kan minnas, i alla fall.
Ja, tänk alltså om folk blir förbannade på mig? Kallar mig för jävla pucko så jag hör det. Tänk om jag glömmer att jag måste plocka i varorna i påsen själv? Och står där som en idiot och väntar.
Tänk om jag inte har någon mobil som jag kan betala bussbiljetter med. För det kommer jag ju inte att ha, jag kan ju knappast betala med min australienska mobil, eller? Får jag inte åka buss då?
Tänk om jag glömt en stor del av alla de där osagda reglerna som man bara ska veta, reglerna som det finns så otroligt många av i Sverige. Var sak på sin plats, rättning i ledet och nu GÖR vi så här, för det är bäst.
Om jag gör bort mig, eller jag menar NÄR jag gör bort mig, är det bäst att prata engelska då och låtsas vara en dum utlänning? Oh, sorry, could you tell me please… Kanske jag behandlas snällt då?
Åh, vad jag önskar att det fanns en snabbkurs man kunde gå. Jag vill inte sticka ut, jag vill smälta in och bli ett med bakgrunden.
Jag måste komma ihåg att inte göra som förra gången på kaféet i Kungsträdgården, då jag beställde en ”dietkola”. Det heter ju inte så, det heter Cola Light på svenska. Killen i baren tyckte nog jag var råkorkad, för han vägrade servera mig. Där fick jag stå tills hans avbytare kom, och tills dess hade jag kommit på vad det heter på svenska. Men om jag beställt en ”Diet Coke” på engelska? Hade han servat mig då, med ett leende?
Arkiverad under: Surr
Glömmer du att vända streckkoden mot kassörskan, så är du en i mängden och kan känna dig helt trygg.
För övrigt finns nu många butiker där du själv scannar dina varor och sedan även sköter betalningen själv .., men det har ni säkerligen också i Australien ?
Hur länge är det sedan du var hemma? (eller borta …?
Min syster kom ju hem efter tjugofem år kanske i Australien och looog när hon berättade om allt som hon fann annorlunda. Mest noterade hon att vi svenskar hade blivit så tjocka och feta under dom här åren.
Välkommen hem, förresten, när du än kommer!
Elisabet: Tack! Det var någon gång i mitten på 90-talet sist. Vad mer fann din syster annorlunda? Det är ju sånt jag inte vet om förränn jag faktiskt kommer dit. Självscanning finns här också. Nu var det inte direkt tekniska prylar jag tänkte på, utan mer sådana där outtalade regler om allt möjligt nytt.
Man kan väl fortfarande köpa färdremsa för bussar och T-bana, finns i Pressbyrån. Jag har aldrig mobil med mig! (Jag använder kort.) Självscanning i butiker har jag fortfarande inte lärt mig.
Outtalade regler, hm… kommer inte på några. Tunnelbanevagnarna har både utrop och rullande neontext, praktiskt. På somrarna ropar de ut på engelska också. Det är svårt att hitta vanligt kaffe på kaféer, det är latte eller espresso eller annat. Folk pratar konstant i mobiler. men häromdagen såg jag faktiskt en muffin av normalstorlek i ett kafé, alltså inte amerikanskt jättemuffins.
Har folk blivit tjockare här, jag menar förutom jag själv? Jag tycker väldigt många under 30 ser anorektiska ut. Jeans för yngre mäter ungefär 20 cm runt låret.
ab: Vanligt kaffe hittar man knappt längre här heller. Ja, jag oroar mig säkert i onödan, men eftersom jag är så ingonad i allt här så inser jag ju att jag ändrat mig och kanske glömt, för när jag kom hit verkade allt så annorlunda men nu är det normalt. Jag får väl blogga om mina eskapader!
Att gå över till engelska låter väldigt praktiskt. Det skulle nog jag göra. I Stockholm på sommaren är det väl bara en i mängden av alla olika sorters resande människor.
Förresten tror jag att jag ska pröva det knepet nästa gång jag åker till Stockholm. Fast det är väl ingen som tror att jag kommer från ett engelsktalande land förståss…
Jag förstår att du känner dig lite osäker. men färdremsa på t-banan kan du köpa i pressbyrån. jag har aldrig köpt bussbiljett över sms. Streckkoderna tänkar jag aldrig på då jag handlar i sverige, så den ”lagen” har jag brutit massor med ggr.
Allt kan du betala med kort. Precis allt, precis som här. Numera behöver man itne hålla på att växla in pengar och sånt jobbigt. Bankomaterna tar alla utländska kort också så där hämtar du cash.
Du oroar dig i onödan. Du kommer att falla in det hela så fort du landar…
Förresten, det var inte du som var ett PUCKO när du beställde din dietcola, utan killen som inte låtsades fatta..
Har du planerat in när du åker?
hejsan!
En blogg med drag i verkar du ha! bra och trevlig läsning.
Du verkar vara en aktiv bloggerska och vill därmed bjuda in dig på vårt nyöppnade bloggforum
http://www.bloggium.com sidan är ett forum för folk med bloggar som vill öka sitt läsarantal samt
lära sig att tjäna bra med pengar på sin blogg.
Välkommen in!
Vilka bekymmer. Jag tror nog att likheterna med Australien är det som är mest förekommande. Du behöver nog inte oroa dig. Men SL-remsorna, som det talas om här, är på väg bort. Så det blir nog till att köpa ett litet kort istället, som man laddar med pengar, i vissa affärer, eller med mobilen. Sådana har vi haft i lokal- och länstrafiken i Luleå och Norrbotten i många år nu och till slut har den praktiska detaljen hittat till huvudstaden också. Men det slår igenom i slutet av året.
desiree: Ja, det är säkert massor med fler turister i Sverige nu än när jag bodde där, som tur är, kanske?
Annika: Jag har inte bokat än, för jag vet hur jag är, rätt som det är får jag ett ryck och bara gör det. Har aldrig varit bra på att långtidsplanera resor.
roofius78: Tack för inbjudan! Just nu lockar det inte, men jag kanske kikar förbi senare.
Bert: Hur menar du med likheterna?
Nu har jag fått svar från syrran, som skriver så här, angående det hon tyckte var annorlunda i Sverige mot för när hon bodde här.
(Dom flyttade 1979 och hon kom hem första gången 2002).
Ja, jag kom ju inte direkt till Sverige precis utan Skåne, vilket var nästan bara det som att komma utomlands.
Även språket var annolunda och det var mycket fler färgade männsikor nu, än när vi flyttade till Australien och alla som arbetade i korvkiosker såg ut att komma från arabtalande länder.
Janne tyckte att vägarna var betydligt bättre än förr .., och körkulturen hade förändrat sig till det bättre.
Vi reagerade på att alla svor mycket mera, även på tv och i filmer.
Byggnader i städer och byar verkade vara underhållna och ganska nymålade, men det var också många nedlagda bondgårdar.
Och Sverige var så DYRT och det fanns många fler överviktiga människor också, ja, än när vi bodde hemma …”, skriver hon, ja, jag hade ju beordrat henne att tänka efter.
/elisabet
Elisabet: Tack! Jag har också lagt märke till att det är mycket svordomar på TV eftersom jag har tillgång till TV på nätet. Dessutom säger man ofta på TV att man ska kissa eller bajsa! Det tycker jag låter väldigt konstigt och barnsligt på något sätt. Inte för att det gör något att folk säger så, men det låter märkligt.
Äsch då, bara du skakar hand och inte skyller på religionen! Det är det absolut viktigast av allt i den svenska kulturen, vi kan stå ut med mycket, men inte en utebliven handskakning. På 1700-talet betydde det spöstraff, på 1300-talet hängning och stegling. Idag indragen arbetslöshetsersättning (sånär). Kom ihåg: Skaka hand! Skaka hand. Skaka nu den jävla handen! Bättre skaka en gång för mycket än en gång för lite!
Himla roligt att du kommer ”hem”. Det gör du alltför sällan.
Ia: Får jag slippa skaka hand om jag skyller på Australien? Här skakar bar män hand, om alls. Handskakning är väldigt ovanligt här över huvud taget. Det känns enormt märkligt när någon får för sig att skaka hand.
I’m from Australia, we don’t shake hands… Nej, jag råder dig att ta seden dit du kommer. Det är lugnast så.
Ia: Ok. Men jag vägrar äta Vegemite!