Nej, jag ska inte komma med förslag på sevärdheter, däremot ska jag komma med förmanande pekfingrar vare sig ni vill det eller inte, för bara på förmiddagsfikapromenaden till bageriet såg jag massor med turister och jag får lust att samla dem i trupp och marschera dem till närmaste butik för solskyddsvaror.
SNÄLLA BESÖKARE:
Det är sommar i Sydney nu och solen mitt inne i stan är lika stark som den på stranden!
- Klä er inte i tunna linnen, klä er i långärmat, eller åtminstone t-shirt med kort ärm som skyddar axelpartiet!
- Dra på er jeansen istället för shortsen så ni skyddar benen. Kokheta blir ni i vilket fall!
- Smeta på massor med solskyddskräm!
- Använd solglasögon! Även i stan!
- Sätt på en keps eller hatt på huvudet!
- Ska ni vara ute och strosa runt hela dagen, skaffa ett paraply och använd som solparasoll! Se er omkring och upptäck hur många som gör det. Det är inget att skämmas för!
Tänk på att utan solskyddskräm eller annat skuggskydd så börjar huden bli röd efter 15 minuter, även om du har grundbränna.
Solen här är skitläskig. Ozonskiktet hånskrattar i sin skirhet.
Hör ni det? Glöm att skaffa solbränna i Sydney, det ÄR FEL PLATS. Och stanna för fanken i skuggan om ni kan!
Såja. Nu räcker det med utropstecken.
Eller, nä, bara ett till. Välkomna till Sydney!
Arkiverad under: klimat
Turisterna från Australien badade i poolen i Hoi An med långärmade blusar på sig, iförda hattar och stora solglasögon. Den vietnameisiska personalen bär långbyxor och långärmade blusar/skjortor. Lösa vida tunna byxor och lösa blusar är det bästa man kan ha i värmen tycker jag. Och något på huvudet förstås. Såg många paraplyer i solen!
Blir så full av skratt när jag läser ditt inlägg! Känner så väl igen det från när jag bodde i Mexiko, alla dessa turister som om och om igen gör samma misstag och sedan skyller på att de drabbats av Moctezumas hämnd, inte av sin egen dumhet oavsett om det gäller uttorkning på grund av att de druckit för lite vatten när de vistas i solen eller om de råkar ut för magsjuka pga att de äter mat på de små gatustånden utan att magen är van vid ”floran”… Bra råd du ger! Det finns en orsak till att ”ursprungsbefolkningen” faktiskt klär sig i långärmat under den varmaste tiden på dagen elelr helt enkelt stannar i skuggan och kanske rent av tar sig en siesta!
/Cyrene
Bra råd!
När jag var i Thailand låg jag faktiskt i bikini vid poolen och blev utskälld av en tysk turist. Nu råkar jag ha tjockt skinn (det kanske är det där påstådda kinesiska påbrået, asiatisk hud är lite tjockare?) och blev inte bränd, men även jag skulle vara attans försiktig i Australien. I Sahara hade jag både långärmat och långbyxat, men solen brände obarmhärtigt uppifrån genom tygskorna. Akta även fossingarna!
eva swedenmark: Intressant att höra hur det är i Vietnam. Tack! Det är så svalt och skönt att ha lösa och långärmade blusar och långbyxor på sig i hettan, men det kanske man bäst uppskattar när man lever med värmen en längre tid. Jag kryper längs skuggiga delar av gatan om jag kan!
Cyrene: Välkommen hit! Och tack. Jodå, när man lidit i värmen länge nog så lär man sig, men jag förstår ju samtidigt soltörstande svenskar. Jag minns ju hur det var själv. Efter månader av minusgrader och mörker ville också jag bara suga i mig allt jag kunde. Det kunde inte bli varmt nog!
ab: Tack! Och nä, jag tror inte asiatisk hud är ett dugg tjockare, men du kanske har lättare för att få fram melanomet. Så är det för mig också, jag blir oftast röd en liten stund och sedan brun direkt, så jag har tur! Men ändå känner jag hur huden drar ihop sig som ett russin när jag inte befinner mig i skugga. Det känns så fel det bara kan, helt enkelt, som att kroppen kämpar mot hettan. Och ja, bra att du påminde om fötterna! Sandaler är inte någon bra idé här, om man ska vara ute mycket. Men jag ser faktiskt de flesta turister gå i ordentliga strumpor och kängor, särskilt backpackarna.
Nej, jag blir aldrig brun. har alltid fått höra hur blek jag är. I tjugoårsåldern gav jag mig den på att äntligen bli brun ch låg i solen i en evighet – och blev gul i ansiktet!
Jo, jag har läst mig till att asiatisk hud faktiskt är tjockare. Men hur det skulle kunna gälla mig efter massor av generationer förstår jag inte, det var mest ett skämt.
Min mamma brukade bli brun, det har jag inte ärvt tyvärr.
Kära nån så många slarvfel…
Ja likadant är det här i Egypten. Jag vet inte hur många sönderbrända turister jag har sett. Och skulle jag mot förmodan befinna mig på en badstrand så är det i skuggan man hittar mig. Man blir brun där också eftersom solstrålarna reflekteras i sandkornen. Det tänker inte folk på, det är sand överallt här (utom möjligtvis inne på lyxhotellen) och den reflekterar solen, så här bränns det att gå på stan också.
Dessutom – jag betonar DESSUTOM – befinner vi oss i ett land där naken hud inte direkt uppskattas, så jag förstår inte att så många envisas med kortaste shortsen, kortaste kjolen och linnen som visar underkläderna. Är man inte intresserad av landet man ska besöka?
Själv har jag också tur och blir brun direkt.
ab: Nu blir jag nyfiken på om den är tjockare och vad det skulle bero på. I och för sig, olika folk har olika sorters allting, så det är nog inte omöjligt.
Marianne: Det är egentligen ganska lustigt att nordborna tycker man ska kasta av så mycket av kläderna som möjligt så fort det blir varmt.
Det var likadant i Tunisien – sjuttioåriga svenska par kom i shorts och linne till hästkärreturen, medan tunisiern som skulle köra (han hade långärmad skjorta och jeans) var fullt upptagen av ett intensivt meningsutbyte med kompisarna om hur han skulle skydda sig mot solen. De försökte få honom att ha en täckjacka på huvudet.
ab: Och svensken är helt aningslös om hur fel de ser ut. Vi är verkligen bra på att ta våra seder dit vi kommer.