Färger tolkas olika i olika länder. I de nordiska länderna ska färgskalan vara blek och mild. Svensken blir rent av illamående av färger som t ex rosa, i alla fall om det är för mycket. Den reaktionen får man inte i andra länder, särskilt inte i varma länder av någon anledning.
I Australien är rosa både en kill- och tjejfärg, åtminstone på tonåringar och vuxna. En baby som är pojke skulle nog inte kläs i rosa i första taget, men runt det magiska strecket fjorton, ungefär, då är det fritt fram för både kvinns och gubbs att klä sig i rosa. Och aldrig hör man att det skulle vara äckligt eller för mycket eller kräkframkallande med för mycket rosa. Har det med ljuset att göra?
Arkiverad under: Surr
Det är bara konventioner, tror jag.
Jag blir själv färggladare i varma länder, överraskade mig med att köpa orange sjalar och en massa lysande färger i Indien, inte bara svart som annars. Så: jJa, det kanske är ljuset och solen som gör att man upplever färgerna annorlunda?
Rosa passar inte alla hudtyper. Är man vinterblek och nästan genomskinlig, är det inte så lyckat med rosa. Men jag har både rosa skjortor och rosa tröjor. Däremot tar jag kanske inte på mig dem, när jag är som blekast på året. Ju mörkare personer, desto bättre passar de i starka färger, tycker jag.
Ullah: Ja, kanske det?
Eva Swedenmark: Jag vill tro att det är så. Och att de bleka nordiska färgerna totalt försvinner i starkt solsken.
Bert: Jo, men jag menar inte bara kläder, utan rent allmänt.
Jag tror också att det har med ljuset att göra.
Humlan:
Då är vi två!
Och i Egypten ser man en och annan karl i rosa kaftan. Fast jag misstänker att det är en olycka i tvätten.
Marianne: Jojo, rosa t-shirtar har man en och annan!