Tårtkalabalik

En och annan kanske minns vilka draman det kunde vara med tårtätandet på vår avdelning på jobbet. Det var t ex. folk som vägrade komma för att det var fel sorts bakverk, andra som slafsade i sig så det inte räckte till alla och de vidriga hostarna som tycker det är skoj att hosta över hela bordet.

Vad vi – efter mycket om och men – till slut bestämde, var att eftersom vi är så många och det blir tårta var och varannan dag om vi ska beställa en till allas enskilda födelsedagar, ska vi istället ha en tårtdag i månaden för alla som fyller den månaden. Trots en del gnöl och gnäll fungerade det väldigt bra ett tag. Dessutom blev vi av med dubbelbokningar, eftersom många hade egna små tårtor för sin lilla grupp eller klick, så det kunde hända att ett födelsedagsbarn fick tårta både på förmiddagen och eftermiddagen. Vi hade helt enkelt börjat må illa av all grädde och allt socker. Någon som sett Seinfelds avsnitt om Elaines jobbtårtor? 

Okej, så syftet med ändringen var ju att vi inte skulle bli så less som vi börjat bli, och också att det tog så vansinnigt med tid att ha tårtkalas så ofta. Ibland kunde vi ha morgonsamling med sötslisket en tre-fyra dagar i rad. Särskilt i maj och juni eftersom väldigt många verkar ha födelsedag just då. Ett år samlades vi runt kniv och spade varje dag, fem dagar i sträck. Det var klar risk för överdos.

Vad som börjat hända nu är att många nykomlingar inte tycker om vårt fiffigt uträknade sätt att fira. De smyger in extratårtor i sina rum så att de enskilda dagarna har börjat firas igen. Vi är alltså tillbaka till ruta ett, men inte nog med det, för istället att som förut ha isigproppandet som en öppen företeelse SMYGS det nu med tårtorna. Man måste vara speciellt inbjuden till de hemliga ritualerna.