Så var det slut på de två sjukdagarna. Det låter kanske inte mycket, men jag tror det räcker. Medicinen (antibiotikan) har kickat igång, det känns, och jag känner mig inte på långa vägar så matt som jag gjort. Det är nästan jobbigare än själva hostan, att vara så trött.
Jag glömde att jag hade en tid bokad hos min frisör i eftermiddag och han ringde en halvtimme efter överenskommen tid och undrade var jag var. Jädrar också! Jag måste gottgöra det på något sätt, han kör enmansband på sin lilla salong, har fru och två barn att försörja och tar ändå aldrig några som helst straffavgifter för uteblivning, men jag känner att jag i rättvisans namn vill betala något. Jag ska gå dit imorgon och boka ny tid och ge honom halva kostnaden för idag. Ja, så får det bli. Det var verkligen asklantigt av mig att glömma, och det är inte första gången det hänt.
Jag har lite godis kvar som jag sitter och småplockar med här, så jag ska läsa några bloggar och sedan är det dags för John Blund.
Arkiverad under: Surr
Jag har verkligen varit alldeles borta från bloggvärlden och helt missat att du var sjuk. Skönt i allafall att du mår bättre!
Har också missat att du varit sjuk. Skönt att du verkar ha kryat på dig.
Kan förstå att du vill kompensera att du glömde din tid hos frisören! Man känner sig ju så taskig när sånt händer….men det är ändå ganska mänskligt att det gör det.
Mossfolk: Tack.
londongirl: Tack. Frisören blev glad när jag kom med en slant. Om inte annat så för gesten, de måste känna sig som skräp när folk bara inte dyker upp.
Vad bra att han blev glad och tog emot pengarna. Hade annars tänkt föreslå en korg full med massa god mat för ungefär den summan. Sånt kan vara lättare att ta emot men sparar på utgifterna i hushållet.
Marianne: Jovisst, jag tänkte också på det först, men det är ju svårt att veta vad andra tycker om för mat. Pengar var det enklaste, och jag är glad att jag gjorde det.