Trots att den är full av klyschor och alltför snabba vändningar i handlingen, så är jag glad att jag köpte Sidney Sheldons Bloodline. Det var länge sedan jag satt och skrattade högt för mig själv medan jag läser en roman bara för att den är fånigt skriven! Behållningen ligger alltså inte i berättelsen, utan i stilen att skriva.
Ena minuten gifter sig den fula, men rika, ankungen med en yngre snygg skidlärare som har käkben som skurna i granit. Intet ont anande att han är en sol- och vårare lallar de omkring en stund tills hon plötligt inser hon att han är galen och girig, för det syns i hans farligt glittrande ögon. Men då är det för sent…
Ha ha ha ha
Jag behövde flabba lite efter allt hjärnknak.
Arkiverad under: böcker
Apropå hakor i granit. Gymägaren i Istanbul hade verkligen det. Det var en redig karl det: Haka i granit, örnnäsa, mörka ögon, svart hår ner till skulderbladen, böljande muskler och benbitar i öronen. Körde HD. Om han var sol-och-vårare vet jag inte, vi hade aldrig tillstymmelse till en sådan relation : D