Plötsligt blir jag nyfiken.
Hur många böcker, ungefär, fick du som barn? Från det du började bläddra i din första bilderbok tills, låt säga upp tills du var ungefär en 16-17 år?
10?
30?
60?
300?
Arkiverad under: böcker
Plötsligt blir jag nyfiken.
Hur många böcker, ungefär, fick du som barn? Från det du började bläddra i din första bilderbok tills, låt säga upp tills du var ungefär en 16-17 år?
10?
30?
60?
300?
Arkiverad under: böcker
Det går inte att räkna. Det är nog hundratals. Började mycket tidigt att själv samla på mig böcker också. Lärde mig läsa när jag var typ 2-3 år.
Jag kunde läsa när jag var 5½-6 år. Det första ord jag läste var i en annons för pepparrot, färdigriven, från Winborgs. Det var en ny produkt då.
Bilden föreställde en mamma som stod och grät över sitt rivjärn. Dotter kommer in och säger “Gråt inte, mamma lilla. Använd Winborgs pepparrot på tub!”
Ordet “mamma” var det jag först kunde tyda. Hade förstås hört vad det stod, men drog själv slutsatsen att det där ordet måste vara “mamma”. Jag minns det som igår.
Nähä - Blev det ingen länk där…. Hm!??
Jag började läsa vid 5 - men eftersom vi flyttade väldigt ofta och levde med lätt packning, ägde jag inte mer än 3-4 böcker. Däremot läste jag allt jag kom över och lånade. Fortfarande tycker jag det är enklast att låna - billigt - och om jag inte gillar boken behöver jag inte känna att jag kastat bort pengarna.
Jag har också för mycket fönster för att få plats med fler bokhyllor… Så hos mig ser det inte alls ut som om det bor litteraturälskare, men skenet bedrar!
Jag började läsa året innan jag började skolan och minns det också som igår - vilken aha-upplevelse det var! Mamma hade inte tid att läsa en serie för mig i Dagens Nyheter en söndagsmorgon i sängen (Lisa och Sluggo) och jag började stava själv - och plötsligt förstod jag! Rusade upp och ropade: “Mamma, jag kan läsa!”
Hur många böcker? Ingen aning - många. Jag använde en hel del veckopengar på böcker också.
Jag började nog också läsa vid 5. Så sakteliga, då. Jag fick många böcker, men jag har ingen aning om hur många. Det började väl med Min skattkammare i alla fall. Alla Kitty-böcker minns jag att jag hade, och alla Astrid Lindgren förstås. Och så var det Lotta-böckerna, Vi fem, Krakel Spektakel, Eva möter Noriko-San, Kattresan, Lille prinsen, Lina fra Dragör (har inga danska ö:n) … Sagan om ringen, Steinbeck … Ja, många blev det. Har bara ett fåtal kvar.
Säg en 150 då.
Vilket minne Bert har!
Själv då?
Hundratals! Jag var alltid oerhört bortskämd vad gäller böcker och jag är väldigt glad för det idag, böcker har betytt så mycket för mig och jag tror det är väldigt bra att lära sig att älska böcker! Jag minns särskilt bokreorna som helt sanslösa event där jag fick allt jag pekade på…
Ser att bloggen blivit stämplad…
Ullah: Härligt! Du var väldigt tidig med att läsa!
Bert: Men vilket minne! Jag kommer ihåg att jag brukade försöka läsa skyltar när vi var ute och åkte bil.
Bloggblad: Det är väldigt fiffigt med bibliotek, men jag är så dålig på att lämna tillbaka att det blir svindyrt!
ab: Lisa och Sluggo minns jag! Jag tyckte Sluggo hade så konstigt hår (stubbigt, om jag minns rätt).
Marianne: 150 är inte illa! Så många hade jag aldrig.
Helena: Vilket himmelrike! Jag blir retroaktivt avis!
ab: Jepp!
Jag var med i något slags test där man skulle lära småttingar läsa tidigt med hjälp av ordbilder. Det fungerade.
Och du själv, då?
Ullah: Jag började nog i fyra- femårsåldern. Satt och stavade mig igenom vad det stod på skyltar. Jag vet faktiskt inte hur jag lärde mig skriva, men satt väl och tränade hemma när jag inte hade annat att göra. Det var i alla fall konstigt att börja i skolan sedan och vara tvungen att sitta och ljuda!
Oj! Massor, min bakgrund till trotts (arbetarklass) så hade vi MASSOR av böcker både barn och vuxenböcker….. Det fortsatte så mina barn hade ???? Minst hundra böcker…. Att läsa är en underbar värld. Min son som lider av grav dyslexi fick ta till talböcker (till hans lärares förtvivlan)… Men jag hade nog rätt taktik…. Efter hand började han sakta men säkert läsa böcker själv och numera läser han bara vanliga böcker… Talböckerna som jag fortfarande köper in får jag “läsa” själv…. Men de var till hjälp efter “krocken” då klarade jag inte av att läsa själv, men lyssna gick bra…… Länge leve boken!!!!!
Leina: Vad intressant! Ja, visst är det bra att det finns talböcker! Förr var det ju så svårt att få tag i.
Som ensamt barn, med icke-läsande (nog läs-kunniga
föräldrar, blev biblioteket ett paradis. Kånkade hem höga högar , en gång var jag så ivrig så jag tänkte låna deras “prydnad” också, kommer än ihåg att det var bilder av djur som ett papp”dragspel”…var kanske 8-9 då. Vi hade inte mycket böcker hemma, men har hittat några gamla sagoböcker, som vi tittar på med Daniel (han har inte ännu ro att lyssna till läsning, men jag berättar och pekar). Lustig känsla, då man till viss del kommer ihåg hur man tyckt om vissa bilder. Senare efter 10 älskade jag just Lotta och Kitty och hästböcker, har en hel rad av dem på kallvinden. Skulle vara roligt att läsa någon av dem igen!
Ulla: Kittyböckerna verkligen älskade jag! Och jag var förstås Kitty! Och Pippi. Alla starka tjejer ville jag vara. Kul om du hittar dina gamla böcker på vinden!
Åh, jag har alltid älskat att läsa och hundratals böcker blev det nog under uppväxten.
Och jag har varit fullständigt otrogen någon genre utan kastat mig över allt som kommit i min närhet
Läser fortfarande mycket men har med åren kanske blivit lite snävare i mitt urval
Marge II: Det verkar sitta i, intresset för läsning, om man läser mycket som barn. Jag undrar ofta hur det skulle vara att växa upp utan böcker.