Jag ligger i träning. Uppgiften är att vara mer vårdslös med böcker. I vanliga fall så läser jag mina böcker som om de ska in på museum, använder bokmärken som jag försiktigt stoppar in på sidan jag just avlutat och vågar knappt bända upp boken tillräckligt för att kunna läsa ordentligt. Det är ganska obekvämt och jag vet inte riktigt varför jag gör så här. Aldrig att jag skulle föra anteckningar på sidorna och inte heller blir pärmarna kantstötta. De böcker jag har ser alltså ut som om jag aldrig läst dem!
Igår på bussen vek jag raskt ett stort hundöra på sidan jag just läst och innan jag hann slå ihop boken blev jag varse om en nästan ohörbar flämtning från damen bredvid! Jag sneglade åt hennes håll med ett hånleende för ett kort ögonblick och knögglade sedan ner boken brutalt i väskan.
Lycka till!
ab: Tack!
Duktig flicka! Boken är ett medium för att förmedla något, det ska vara bekvämt att hantera så att man kan koncentrera sig på innehållet och glömma det man har runt omkring sig. Själv föredrar jag pocket just av den anledningen, man kan vika dem dubbelt om läspositionen är sådan att det blir bekvämare, man kan bända upp dem så att man kan hålla dem med en hand, och de väger mindre än sina dyrare kusiner. Håller på att försöka lära mig använda bokmärken i stället för hundöron i alla fall, för att vara lite mer rädd om dem.
Det finns nya i bokhandeln om de går sönder : )
Det dumma med bokmärken är att de ramlar ur. Tänk i forna dagar, när det kunde finnas ett litet rött sidensnöre fastsatt i ryggen, som man kunde använda som bokmärke!
(Ja, inte den egna ryggen, alltså. Det blir lite åbäkigt. Och det var snöret man kunde använda, inte ryggen…
Puh. Måste klara upp alla syftningsfel här för att kvalitetssäkra kommentaren!)
Marianne: Tack. jag har en lång väg att gå innan jag börjar knäcka ryggar, eller bända upp böcker. Men det ska bli!
ab: Bokmärken ramlar ALLTID ur. Skitirriterande.
De böcker jag översätter, Barbara Nadels, får bokmärkesband. Jättefint blir det.
Oftast somnar jag med boken antingen över näsan, eller ramlandes på golvet. Blir varken det ena eller andra då, jag får ofta leta reda på det ställe jag var på när jag “förlorade medvetandet”.
Marianne: Alla böcker skulle ha bokmärkesband!