Jag hoppar till varje gång jag öppnar min bloggsida. Ojdå, hä hä…. ja, det bläv jö färgrannt…
Det var meningen att jag skulle gå ifrån det allvarsamma och sätta lite sprätt på bloggen. Men det blev kanske lite väl livat i luckan….
Nåväl, det får sitta kvar ett tag. Tills hornhinnan börjar blöda, eller nåt.
UPPDATERING: Jag stod inte ut. Nu är det brusande havet tillbaka.
Arkiverad under: utseende















Men jag missade färgglädjen?
Nåja, det var kanske lika bra. Jag minns ju Ayer’s Rock, som jag trodde var en keps.
Vet du att på vänstra sidan i bilden är vågen formad så att det ser ut som en människa som reser sig upp ur havet, med näsan först!
Häftigt!
/C
Jag missade också.
ab: Färgglädjen var nog fin, men inte riktigt ”jag”. Lite för blommigt, om man säger så.
Svetsloppan: Det hade jag inte lagt märke till förrän du säger det nu. Kul!
Marianne: Oj, jag kanske ska lägga in bilden i ett inlägg så får du se.
Jag missade också det färggranna – härligt, men jag förstår att man kanske inte riktigt orkar med det superpigga ”livet är härligt, trallallaa” varje dag
.
Ulla: Nä, precis. Men det vore ju bra!