Stillbild

Det synliga kräver inte rörelse för att synas, men ljud hörs bara i ett kontinuum.

Det finns stillbilder, men inte stilljud. Om man stannar en film så kan man fortsätta titta på den orörliga bilden, men man kan inte lyssna på det avstannade ljudet.

Om det vi ser fungerade likadant som det vi hör skulle vi bli osynliga när vi står still.

Solregn

Dagen kan väl knappast börja bättre än att få se en stor, vacker regnbåge på väg till jobbet. Nu duggar det och är soligt på samma gång, och jag är på väg ut på min lunchpromenad. Med lite tur kanske jag får se ännu en regnbåge?

Dagens tanke

Drama

Trots att den är full av klyschor och alltför snabba vändningar i handlingen, så är jag glad att jag köpte Sidney Sheldons Bloodline. Det var länge sedan jag satt och skrattade högt för mig själv medan jag läser en roman bara för att den är fånigt skriven! Behållningen ligger alltså inte i berättelsen, utan i stilen att skriva.

Ena minuten gifter sig den fula, men rika, ankungen med en yngre snygg skidlärare som har käkben som skurna i granit. Intet ont anande att han är en sol- och vårare lallar de omkring en stund tills hon plötligt inser hon att han är galen och girig, för det syns i hans farligt glittrande ögon. Men då är det för sent…

Ha ha ha ha

Jag behövde flabba lite efter allt hjärnknak.

Sommar, sommar!

Jag hoppas det blir en riktigt fin julimånad nu, för alla er Sverigesvenskar! Trevlig sommar på er!

Jag fortsätter mina funderingar här medan ni är ute och badar och solar och vad ni nu har för er. Jag skulle gärna vara där och hjälpa till med termosfikat.

Man får hålla i hatten!

Det blåser något otroligt nu mitt på dagen.

Current temp: 19.1°C

• Humidity: 30%
• Wind: WNW 44km/h
• Wind gusts: 59km/h

Jag försökte sitta i parken och äta lunch, men blåste nästan bort!

Morgonluft

Det är kyligt och hög, klar luft på morgnarna nu. Jag njuter av att bara gå till bussen! Så länge solen inte står för högt på himlen är det som tidig svensk höst. Inte så kallt att man fryser, men perfekt svalt.

Tilltvålat

Tvålkakor har blivit mindre. Jag tror jag läste någonstans att det är för att talg har blivit dyrare. Eller drömde jag det? Och använder man verkligen talg? När jag tänker efter, vad ÄR talg egentligen? Fågelmat? Nä, jag fattar ingenting.

Pet, pet, peeet

Mitt jobb är nog ganska så enahanda, men ibland händer det roliga saker. I fredags fick jag och en kollega i uppgift att åka ner till the Rocks (Sydneys svar på Gamla Stan, ungefär) för att leta reda på en fräsig tavla som ska bli en present åt en som ska gå i pension.

Jag är alltid lite blyg och försiktig av mig när jag besöker konstgallerier. Det känns lite pinsamt att vrida och vända på precis vartenda föremål, även om det är det jag vill göra helst av allt. Därför fick jag en perfekt chans att göra det nu, så medan galleriföreståndarinnan ramade in den målade duken passade jag på!

Vilken njutning! Jag lyfte svala och mycket tunga glasskålar och vaser, klämde och luktade på träfigurer, drog fingrarna längsmed burkar med lock och skulle precis dra handen över den skrovliga ytan på en tjugotusenkronors knölval i brons, när damen var klar med inramandet. Jäklar också. Valen får jag återkomma till nästa gång, för till det priset, hur snabbt blir den såld?

Åh, vad den var fin. Vill ha!

Innesittarhelg

Jag kom just på att jag inte varit ute på hela helgen! Jag har varit så inne i böckernas och filmens värld att jag knappt märkt om det varit natt eller dag.

Idag såg jag den här:

Nobody knows (2004). Skriven och regisserad av Hirokazu Kore-eda.

Baserad på de hjärtslitande omständigheterna kring en verklig familj i Tokyo på 80-talet, handlar den här filmen om fyra barn och en extremt ansvarslös förälder. Jag kan inte berätta för mycket utan att avslöja handlingen. Det är ingen action-film. Värdet ligger i hur man lyckats filmatisera hur världen ser ut från barns synpunkt när de måste klara sig själva.

Filmen är ganska lång, på nära 2 1/2 timme, vilket inte är för långt om man uppskattar vardagsrealism. Jag själv kunde inte slita ögonen från duken utan såg den i ett svep. Trots att kaffet kallnat.

Rekommenderas!

Filmtajm!

Ibland upplever man de mest oväntade och häftiga sammanträffanden. Efter att ha svettat och knorrat mig igenom sida upp och sida ner av större delen av den svårlästa The Blank Slate och slutligen kommit till kapitlen på slutet som bl.a. handlar om konst, och som fått mig att rysa av den ena välbehagliga aha-upplevelsen efter den andra, plockar jag upp en av från hyrfilmsställets och helgens DVD-filmer ur väskan.

Jag plockar alltid på mig filmer på måfå när jag går in där. Grabbar tag i en bunt, bara, eftersom deras urval är bättre än på många ställen. Den här filmen, som jag inte hört talas om tidigare, heter Equilibrium, och har ni inte sett den, så gör det! Men läs Steven Pinkers bok först! Lova!

Equilibrium (2002) handlar om hur världen kan se ut i framtiden. De styrande makterna kontrollerar folket genom att alla måste ta en drog som bedövar alla känslor. Syftet är att förhindra fler krig. Kan man inte känna hat så vill man inte kriga, resonerar makthavarna. Allt som kan skapa känslor ska bort. Konst, musik, kärlek, bort! Vi ska alla behandlas som oskrivna blad där allt som tyder på individuella behov ersätts med det standardiserade. Mer berättar jag inte.

Christian Bale är perfekt i huvudrollen och jag levde mig in i den här filmen totalt! Nu råkar dystopisk cyberpunk vara min favoritgenre vad gäller film, med Blade Runner och 2046 på delad första plats. Equilibrium passar fint in i denna dystra men vackra kavalkad.

Hur många böcker?

Plötsligt blir jag nyfiken.

Hur många böcker, ungefär, fick du som barn? Från det du började bläddra i din första bilderbok tills, låt säga upp tills du var ungefär en 16-17 år?

10?
30?
60?
300?