Tårtkalabalik

En och annan kanske minns vilka draman det kunde vara med tårtätandet på vår avdelning på jobbet. Det var t ex. folk som vägrade komma för att det var fel sorts bakverk, andra som slafsade i sig så det inte räckte till alla och de vidriga hostarna som tycker det är skoj att hosta över hela bordet.

Vad vi – efter mycket om och men – till slut bestämde, var att eftersom vi är så många och det blir tårta var och varannan dag om vi ska beställa en till allas enskilda födelsedagar, ska vi istället ha en tårtdag i månaden för alla som fyller den månaden. Trots en del gnöl och gnäll fungerade det väldigt bra ett tag. Dessutom blev vi av med dubbelbokningar, eftersom många hade egna små tårtor för sin lilla grupp eller klick, så det kunde hända att ett födelsedagsbarn fick tårta både på förmiddagen och eftermiddagen. Vi hade helt enkelt börjat må illa av all grädde och allt socker. Någon som sett Seinfelds avsnitt om Elaines jobbtårtor? 

Okej, så syftet med ändringen var ju att vi inte skulle bli så less som vi börjat bli, och också att det tog så vansinnigt med tid att ha tårtkalas så ofta. Ibland kunde vi ha morgonsamling med sötslisket en tre-fyra dagar i rad. Särskilt i maj och juni eftersom väldigt många verkar ha födelsedag just då. Ett år samlades vi runt kniv och spade varje dag, fem dagar i sträck. Det var klar risk för överdos.

Vad som börjat hända nu är att många nykomlingar inte tycker om vårt fiffigt uträknade sätt att fira. De smyger in extratårtor i sina rum så att de enskilda dagarna har börjat firas igen. Vi är alltså tillbaka till ruta ett, men inte nog med det, för istället att som förut ha isigproppandet som en öppen företeelse SMYGS det nu med tårtorna. Man måste vara speciellt inbjuden till de hemliga ritualerna.

Soffpotatis

Nu är det jag som blivit soffpotatis. Vad lätt det är att slappa bort hela kvällar framför TV:n. Och så många gamla godingar. Seinfeld, Becker, Frasier, Everybody loves Raymond, The King of Queens. Jag hade glömt hur mycket jag tycker om sitcoms. Vad kallas de på svenska igen? Såpor? Jag minns en som hette Soap, men den var ju en sitcom. Nu blir jag konfys.

Samma visa varje veckoslut

Jag kan inte annat än tjata om hur förträffligt det är med fredagar. I morgon ska sovas länge och sedan mysas med tidningar och kaffe.

Natti natti

Jaha, ja

Det är kanske dags att börja skriva några inlägg efter all bloggvila. Det blir bara mer och mer städat och ordnat och putsat och fint här hemma, så snart ska jag ta mig tid att peta ihop några tankar och kanske lägga in en bild eller två.

Det är ganska så kallt nu på kvällarna så värmefläkten får stå på tills det är sovdags. En vacker dag ska jag skaffa mig ett oljeelement, som väl är det närmaste man kan komma ett typiskt svenskt hetvattenvärmt, väggfast element. Oljeelementen är eldrivna, ser ut som vattenelement fast tjockare, och rullas iväg på hjul. Det fiffiga med dem är att man vågar ha dem igång hela natten. Som det är nu så stänger jag av värmegolvfläkten, som sagt, för de är inte så pålitliga.

Den väggfasta luftkonditioneringen som både svalkar och värmer upp, den kan få stå på lägsta hela natten, men den är i vardagsrummet och det är liksom lite för långt för att det ska bli ekonomiskt att ha den på för att ha varmluft i sovrummet. Ja, ja, det går lika bra med extra tjockt täcke, men när det blir nollgradigt är det ingen höjdare att kliva ur sängen på morgonen. Det gäller att vara förberedd. Jag slänger in kläderna i torktumlaren medan jag gör morgontoalett, så får jag sedan mysigt varma kläder mot kroppen. En kopp kaffe på det och saken är biff.

Så avlägset det känns med svenska dygnet-runtuppvärmda hus och lägenheter.

Det blåser nya friska vindar

Jaha, då är det bara att borsta dammet av kläderna och kliva ut i det vackra vintervädret. Solen strålar och nu när jag kikar ut genom kontorsfönstret ser jag blänkande flygplan lyfta mot himlen ett par gånger i minuten. Fiskmåsar seglar omkring över hamnen och segelbåtarna guppar. Det stundar nya tider.

Vad är det då som hänt här på sista tiden? Jag kan ge några ledtrådar.

Det är mer plats i garderoben nu och högarna med tvätt har krympt till det minimala.

Jag har full kontroll över vilka TV-program jag vill se.

Det ligger inte smulor överallt längre och diskhons blänkande väggar ekar till minnet av fornstora da’r.

Jag behöver inte peka ut var ketchupflaskan står i kylen längre.

Ja se, det snöar!

Här är det vinter och träden är kala. Det regnar och regnar och det känns som om det regnat i månader, vilket ju inte är sant. I Snowy Mountains som ligger en cirka 9 timmars bilresa härifrån, har det snöat nu i ett par veckor. Det känns på vindarna som kan bli nog så isande kalla trots att solen värmer mitt på dagen.

För att bevisa att det faktiskt är vinter här kan ni få se en skärmdump från idag på Google Australia – som alltid är min startsida.

Jag är kvar!

Nu har jag varit tyst ett tag. Det beror på att det hänt en del här den senaste tiden. Kanske berättar jag lite endera dagen.

Äcklig mat som måste ätas, då kommer hårdrockarna och hjälper till

När jag ändå är på gång kan jag lika gärna lägga in en till låt (tillägnar dig, Ia).

Den här handlar om äcklig mat som måste pinas i en som barn, och videon är textad så ni får läsa själva.

Sexig hjälte

När jag känner mig lite deppig finns det i alla fall en musikvideo som alltid får mig att skratta både rått och hjärtligt.

Låt: Sexy Hero Revolution

Band: Sex Machineguns

Och nej, han som spelar tjej är ingen transvestit, det är bara en av gitarristerna som håller på och larvar sig. 

Jobbdag imorgon

Så var det slut på de två sjukdagarna. Det låter kanske inte mycket, men jag tror det räcker. Medicinen (antibiotikan) har kickat igång, det känns, och jag känner mig inte på långa vägar så matt som jag gjort. Det är nästan jobbigare än själva hostan, att vara så trött.

Jag glömde att jag hade en tid bokad hos min frisör i eftermiddag och han ringde en halvtimme efter överenskommen tid och undrade var jag var. Jädrar också! Jag måste gottgöra det på något sätt, han kör enmansband på sin lilla salong, har fru och två barn att försörja och tar ändå aldrig några som helst straffavgifter för uteblivning, men jag känner att jag i rättvisans namn vill betala något. Jag ska gå dit imorgon och boka ny tid och ge honom halva kostnaden för idag. Ja, så får det bli. Det var verkligen asklantigt av mig att glömma, och det är inte första gången det hänt.

Jag har lite godis kvar som jag sitter och småplockar med här, så jag ska läsa några bloggar och sedan är det dags för John Blund.

Mer vila

Jaha, nu får man skita i att vara livrädd för att förlora jobbet (vilket bara är en känsla, knappast realitet) eller att chefen ska blir arg (vilket han inte blir) för nu har tant doktorn sagt ifrån. VILA i minst två dagar och penicillin. Basta. Jag stapplade in till läkarmottagningen efter jobbet ikväll och fick luftrörskatarrsdiagnos och många bannor.

När tant doktorn har sagt, så har tant doktorn sagt.

See you torsdag!

Typiskt

Jaha, nu när det äntligen är helg och jag får vila hur mycket som helst, då är jag inte det minsta trött. Lika sjuk känner jag mig, och lite febrig, men trött? Varför är det så gött att sova när man vet att alla andra är på jobbet?

Vila!

Jag fattar inte hur jag släpade mig till jobbet idag, lungorna känns som öppna sår. Bläh. Men nu är jag hemma igen och ska vila! Jag lånade hem ett gäng filmer så jag har nåt att kolla på när jag ligger i sängen (och äter godis).

Snörvel

Det känns ju inte så bra att bli sjuk och behöva ta en sjukdag den här veckan när jag hade två semesterdagar i förra veckan. Oj, oj. Jag har sovit hela dagen och ska pallra mig iväg imorgon. Får väl gå hem lite tidigare så blir det nog bra. Jag har hostat något förskräckligt, så det är ingen som tvivlar på att jag har halsont, men ändå.

Medellängd i olika länder

Medellängden på folk i olika länder:

Australien,  män 178.4 cm, kvinnor 163.9 cm

Japan, män 171.5 cm, kvinnor 158.0 cm

Sverige, män 181.5 cm, kvinnor 166.8 cm

USA, män 176.3 cm, kvinnor 162.2 cm

Vietnam, män 162.1 cm, kvinnor 152.2 cm

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Human_height

 

Hi hi hi hahaha

Marianne tycker Implosionshotet ser lite argt ut, eller mycket argt, så här kommer en fnitterbild som motvikt. Kan man skratta så man kiknar är man nog inte så farligt arg.

Värmebölja inomhus

Nu när det börjar bli kallt ute så ska det förstås eldas på ordentligt på kontoret. Precis som jag gör varje år så frågar jag varför vi nu, när vi börjar ha mer och tjockare kläder på oss, behöver ha inomhustemperaturen högre än på sommaren då vi är lättklädda.

Det finns ingen logik i någonting. Världen är en basthatt.

Nu är det julafton i stugan!

God Jul! Och God Jul! Ja, det känns som om det är julafton flera gånger om nu, och julklapparna står som spön i backen.

David Bowie är nog den artist som kommit närmast till att kallas idol av mig, väldigt väldigt nära, faktiskt. Jag visste att Atsushi Sakurais största inspiration är just Bowie, men jag hade ingen aning om att han gjort en cover på Space Oddity! Wow. Det låter alldeles förträffligt bra, om jag får yttra mig, och det vete fasiken om den här versionen inte är bra så nära på att slå originalet. Det blir i alla fall delad förstaplats.

Så, för alla Bowie-fans, här kommer Space Oddity från en Buck-Tick Live 2004 i Japan.

Onödig trivia: Bowie och Atsushi är lika långa, 177cm.

Implosionshotet

Okej då, så slipper ni googla, här är underverket i egen hög person. Relativt nytagna bilder på världens vackraste 42 43-åring i kategorierna röst och utseende. 10 av 10 i båda avseenden.

Jippee! Jag har idolfoton på min blogg! Ja, bättre sent än aldrig, jag hade inga idoler när jag var ung.

Ja, ja, lite tröst behöver jag idag, dagen började med att jag blev utskälld av min granne, helt i onödan, sedan var jag och såg på en verkligt deprimerande film om koncentrationsläger, så jag extra rättighet att dregla lite bara så där för att. Synd att karln är gift, han hade nog hemskt gärna velat dejta mig annars.

Nattbussen och varför jag slutade dricka alkohol

Jag minns att det var krångligt att festa i Stockholm. I alla fall för oss som bodde i förorten. Varför envisades vi med att åka in till stan? Vi kunde ju lika gärna ha stannat där vi var och besparat oss en massa bekymmer.

Förfestandet brukade börja vid 8-tiden med fika och någon drink. Färdigsminkade och färdigförfestade var vi sällan innan 10-snåret. Då brukade det börja bli svårt att komma in till stan i tid innan allt stängde, så det blev en himla rusning till antingen t-bana eller pendeltåg, bara för att stå och frysa fötterna av sig i en halvtimme minst innan tåget kom.

Hade vi tur var vi i stan innan midnatt och hade vi mer tur kom vi faktiskt in någonstans. Sen skulle det festas tills vi absolut missat sista tåg och tunnelbana och var strandsatta utan taxipengar och med endast ett surt månadskort på fickan.

Jättelajbans att vänta på första nattbussen när det är 30 minus och drivis längs gator och torg. Nej tack! Nu minns jag precis varför jag slutade dricka alkohol och slutade åka in till storstan över huvud taget.

Jag blir lite distraherad här av youtube. Jag skriver inte så bra när jag lyssnar på musik, jag måste ha det tyst under själva skrivandet, annars blir det helt random, som man tydligen säger nuförtiden på renaste svenska, ha ha. Eller kanske det blir bättre? Hm. Nåväl, jag kunde inte låta bli att ha den här låten på repeat i bakgrunden så texten får bli vad den blir. Fan vad kär jag är i den här mannens röst.

Tysk-engelsk-japanska bandet Schwein spelar låten Slip från 2001 och Atsushi Sakurai (från Buck-Tick) sjunger så man rinner ut på golvet i en pöl. Ingen bild får ni, han är så snygg att bildskärmen imploderar, så istället får ni en sjuk bild på en… ja, vad är det? En kanin och en humla? Ha ha ha. Jag vill inte ens veta. Spela roll, lyssna på låten.

Höstväder och dramatik

Regnet har uppehåll, så idag är det strålande sol och ganska så blåsigt. Typiskt höstväder och alldeles underbart!

Det är så blåsigt faktiskt, att det nu råder surf- och simförbud längs hela mellanaustraliska östkusten. Jag är precis på väg att dra på mig strumpor och skor och ta mig en promenad längs havet. Om det nu går att gå på stranden, förstås, annars får jag gå längs vägen. Inte lika mysigt, men bättre än att bli genomblöt.

Jag borde nog ta kameran, trots att jag lovat mig själv kameravila. Jag har haft bok-, blogg- och fotograferingsvila ett bra tag nu och det har varit riktigt skönt. Av olika anledningar som jag kanske förklarar senare har jag alla böcker nerpackade i kartonger. Det kan rekommenderas! I vanliga fall blir jag ibland stressad av att ha olika sorters media alldeles för tillgängligt, jag behöver plocka undan allt för att få vila lite. Lättnaden över att inte ständigt ha allt framför ögonen är obeskrivbar! Det är tomt på tidningar, böcker och CD i hyllorna, på borden och i skåpen. Kartongerna står i ett hörn med ett stort lakan över sig och en filt ovanpå det. Där får de står tills läslustan infinner sig igen, och det gör den säkert snart med stor kraft!

Några filmer har det blivit ändå. Igår såg jag den sydkoreanska svärdfajtarfilmen Bichunmoo (Dance with Sword) som släpptes 2000 och som handlar om ond, bråd död och hopplös kärlek. Den är filmad på ett sätt som om den vore ett mellanting mellan tecknad serie och film. Men nej, det finns ingenting tecknat i den, vad jag menar är hur skådespelarna agerar, de agerar nästan inte alls, och det är faktiskt befriande! Ens egen fantasi får ta över och man kan njuta av de överväldigande vackra iscensättningarna. Rekommenderas varmt för den som har förmågan och lusten att totalt koppla bort vardagen och bege sig till en helt främmande tillvaro i ett par timmar. Häftig och vacker musik också!

Trailer:

Det regnar

Jag blir ett år äldre i dagarna och tyckte jag var värd att få vara lite ledig och bara ta det lugnt, så jag sitter här och lyssnar till regnet utanför och njuter av både ensamhet och tystnad. Jag har ett enormt behov av att få total lugn och ro mellan varven så det här är som balsam för själen, som de säger.

Nu ska jag störa ljudfriden med att dammsuga, men min dammsugare låter inte så mycket så det är mer ett hemtrevligt ljud än störande.

Två uttryck

Kom just på att det är två uttryck i texten som kanske inte är så självklara.

Be on the piss = supa

Cross someone = göra någon förbannad

Det här säger han, tror jag…

Här kommer min tolkning av vad han säger. Det är på några ställen som det är omöjligt att höra vad han säger, det är slang jag inte förstår. I övrigt är ljudkvalitén inte så illa som man kan tycka, han pratar faktiskt väldigt tydligt, men det är inte svensk skolengelska precis.

Fatta hur lång tid det tog för mig att lära mig “engelska” flytande här! H ah aha ha, detta är inte engelska, det är aussiska.

Lyssna och läs texten samtidigt, det vore kul att höra hur ni upplever det med facit i hand.

Okej, här kommer texten:

……………………………………………………………..

Yeah, well that’s it, brother.

You guys are going up to Port Adelaide next weekend, aren’t you?

Your’e going up to stay at Port Adelaide next weekend?

Yeah, nah, are you intending to go over?

Nah? F#%ck no.

All right, mate, this should be costing me a fortune, just wanted to say g’day and go those f#%ing ???? are ??? from last night, for sure.

All right mate, a bit evident, I’ve been drinking heaps of water, and when I’m getting on the ???????? and a dash of coke and soda. I’m taking the board with me and I’ve f#%ing, I’ve been on the piss every f#%ing night.

Yeah, exactly, brother.

All right, you take it easy, and don’t burn anything, don’t, and don’t burn anything, if you want to bring any steaks from work and he’s thinking of ???? me he’ll f%#ing cross me.

Tolkningstest

Okej, bruttor och bananer, nu kommer ett litet prov. Det här videoklippet hittade jag på youtube, och det är ett mycket bra exempel på hur folk pratar här om man går på puben eller hänger bland människor som inte anstränger sig för att prata “fin” engelska, som de gör på jobbet.

Just den här killen är surfare, och till och med jag har svårt att höra vad han säger på slutet, men jag fattar det mesta och tänkte det vore roligt att kolla hur mycket ni förstår. Jag lägger ut texten senare, ni får gissa först.

Okynnessovande

Jag har börjat med en ny ovana som jag inte haft sedan jag brukade jobba tidiga morgnar; jag slänger mig på sängen när jag kommer hem och sover några timmar! Ah, det är så underbart. Sedan går jag upp och duschar och gör kaffe och sitter och myser och läser bloggar och håller på. Enda problemet är att det nog inte är så smart att vara klarvaken halv två på natten när jag ska upp och jobba imorgon.

Bättre än TV

Ha haha ha ha…

Schlager schprager

Jag upptäckte ikväll att ESC visades på en av kanalerna här. Ett dygns fördröjning, men ändå, jag pallade inte. Schlager är inte precis kattungspäls för mina öron, mer åt klohållet, så jag kollade på gamla avsnitt av Seinfeld istället.

Goemon

Den här nya filmen måste jag se! Det kommer väl att kosta skjortan att beställa den. En del filmer från Asien går på export billigt, så vi får se. Annars kan man betala upp till motsvarigheten 450-500 SEK för EN film!

Goemon heter den och här kommer en minisnutt:

Kärlekssången har skrivits och komponerats av en av mina favoritartister, Yoshiki Hayashi, och här är musikstycket – som heter Rosa – i sin helhet:

Filmdags?

Låt den rätte komma in visas på bio i Sydney just nu och jag är sugen på att gå imorgon. Problemet är bara att det är så långt! Bion ligger en timmes bussväg och en halvtimmes promenadväg bort. Orkar jag? Är filmen värd det?